Inte att jag vunnit på Triss, men ändå! Jag var ute och sprang...det regnade...jag var tung i kroppen...inte alls motiverad...efter att ha kämpat mig runt elljusspåret var det några hundra meter kvar...då plötsligt hände det...jag kände hur jag fick nya krafter, det var riktigt skönt att springa...jag gav mig iväg på en tokspurt hemåt...allt vad jag hade...30 meter kvar till dörren stiger jag i någon lera eller nåt....plötsligt händer det igen en gång till...fötterna bara försvinner under mig...jag känner att jag lyfter...sen känner jag asfalt mot min axel...sen känner jag blod! Härlig joggingrunda det där...undrar vad grannarna tänkte när jag kom kravlande mot dörren helt lerig och dyngsur...måste ha varit en syn! Nu efter att ha inspekterat skadorna så var det inte så farligt, lär väl få ett blåmärke på överarmen, men ,men inte hela världen...axen var lite skrubbad, sånt händer!
Dagens sommarbild:
1 kommentar:
nejmen martin.. ramla i leran är väl inte så där värst bra. Men jaha.,. du gjorde en egen tur-variant ja! det är bra.. man kan ju inte vara som alla andra. lyckos dig som får se och känna på sabines mage du!
Skicka en kommentar